10 juli 2015

"If I'm a dirty lawyer, then you're looking in the mirror"

- Harvey Specter, Suits


Frågor om Kina finner jag oftast vara svårbesvarade. Det krävs ingen vidare djupdykning i ämnet utan så snart ett samtal om Kina inleds uppstår en risk för kortslutning i hjärnan och den rappa konversatören i mig blir ett minne blott.

Det finns två ämnen som alltid finns medtagna på den obligatoriska agenda som fantasilöst verkar bestämma allt Kinarelaterat innehåll här hemma - miljö (det vill säga skitig luft) och korruption. Genom att diskutera det ena samtalsämnet - korruption - kommer jag därför att, åtminstone försöka, sakligt exemplifiera och förklara varför frågor om Kina och dess förhållande till omvärlden oftast är komplexa. 

Genom en storsatsning benämnd Skynet, som till skillnad från Terminator inte är fiktivt, kan korruptionsbekämpningen hittills beskrivas som en kluven framgång för de kinesiska myndigheterna. Om Operation Fox Hunt var en hysteriskt outtröttlig jakt på korrupta före detta tjänstemän är Operation Skynet den med anabola steroider doserade förstärkningen av antikorruptionskampanjen som har skördat framgång i den bemärkelsen att många brott beivrats. En stor mängd av alla fula fiskar har emellertid hittat sin fristad utomlands, i länder som USA, Kanada och Australien, där de lever loppan i sitt nyfunna hemland tack vare mutpengarna som självfallet fick slå följe. "There are bigger fishes to fry" heter det på engelska och i den bemärkelsen är inte framgången fulländad. Och inte heller kan korruptionen längre anses vara en ren nationell angelägenhet för Kina eftersom korruptionen numera de facto kvarlever i andra länder.

Efter en snabb googling kan följande siffror erbjuda en fingervisning om vad det är för proportioner som korruptionen i Kina har antagit. En kinesisk före detta tjänsteman, numera upptagen som en av de misstänkta som Kina vill ha utlämnade, vars uppgift var att ansvara för och övervaka statliga konstruktionsprojekt, är misstänkt för att ha stoppat 40 miljoner dollar i egen ficka innan hon flydde till USA där hon numera är frihetsberövad. Detta utgör ett enskilt fall utav många fler och bara i USA beräknas fler än hundrafemtio kinesiska före detta tjänstemän misstänkta för korruption befinna sig. Sammanlagt 2,83 triljoner dollar beräknas ha olagligen kanaliserats ut från Kina mellan år 2005 och 2011.

Beijing och Washington har i sina politiska dialoger pratat om huruvida Kina och USA ska ingå ett utlämningsavtal. Jag talar om USA eftersom Kina har ingått utlämningsavtal med ett antal länder men inte med länder som USA, Kanada och Australien, dit tillflykten sker i störst utsträckning. Kinas intresse av avtalen motiveras självfallet av att Kina vill fortsätta med sin korruptionsbekämpning på sitt vis, på sina villkor och inom ramen för det kinesiska rättssystemet. En utlämning från USA till Kina skulle då endast utgöra en smärre formalitet. USA:s hittills försiktiga inställning till att ingå utlämningsavtal med Kina har å andra sidan motiverats av att en utlämning kan strida mot USA:s konstitutionella principer om allas rätt till en "fair trial" och förbud mot tortyr. Olikheter i respektive lands lagstiftning och rättstillämpning kan även medföra juridiska oenigheter såsom skuldfrågan och intrikata tolkningsfrågor. En fråga om bekämpning av korruption kan därför snabbt skifta om till en klassisk konflikt mellan väst och Kina där ord ges generöst mycket mer utrymme än handlingar. 

Ett primärt motiv bakom Kinas korruptionsbekämpning är kommunistpartiets oro för att korruptionen undergräver partiets förtroende och i längden även dess auktoritet - samma oro kan förstås inte tillskrivas USA utan sylvass ironi. En trolig konsekvens i detta politiska maktspel länderna emellan är således att USA av taktikskäl inte alltför ivrigt går med på att ingå ett utlämningsavtal med Kina.

Det ovan beskrivna är djupt olyckligt. Att gigantiska summor, till huvuddelen bestående av skattepengar som avsatts för samhällsnyttiga ändamål i Kina, olagligen hamnar i andra länder innebär en ohållbar situation som blir alltmer prekär. Med tiden som går uppstår dessutom nya frågor som i sinom tid kommer att kräva svar. Hur överträds migrationslagstiftningen när brottsmisstänkta lämnar landet och bosätter sig utomlands? Vilket ansvar bär tillflyktslandets banker när det gäller konton med genom brott tillförskansade pengar? Finns det garantier för att tillämpningen av grundlagsskyddade regler om frihetsberövande förblir intakt när misstänkta grips i avvaktan på bilaterala lösningar? Vad har tillflyktsländerna för ansvar? Mig veterligen finns det varken några enkla eller rappa svar på frågorna vilket kanske helt enkelt beror på att de inte är lättbesvarade, som så mycket annat med Kina.

7 sep. 2014

Allies gone enemies

Det slog mig att jag aldrig dedikerat ett helt inlägg åt joint ventures i Kina. Det finns två olika typer av JVs i Kina där den vanligaste är Equity Joint Venture. WFOE utgör fortfarande den i särklass mest vanliga bolagsformen bland utländska investerare i Kina. Men JVs har, sedan dess lagstiftning kom till 1979, funnits och även om JVs i mångas ögon utgör det sämre alternativet, kommer JVs med all sannolikhet att finnas kvar.

Upplägget är som känt, att två eller fler bolag äger ett limited liability-bolag, där ett ägandeskap vanligen är 51% utländskt och 49% kinesiskt. Det som har befläckat JV-bolagens rykte bland utländska investerare är flertalet uttalade fall om den utländska investerarens brist på insikt och avsaknad av kontroll över JV-bolaget i praktiken, trots att det utländska bolaget med sin 51% är majoritetsägare. Men den kinesiska företagsledningsmodellen fungerar inte riktigt på samma sätt som vi är vana vid. Styrelsen, som ju utses av bolagsstämman som i sin tur består av aktieägare, är likväl befintlig i kinesiska företag men det finns två verkställande ledningspositioner i kinesiska bolag, däribland en s. k. legal representative, som i praktiken är den som håller i alla trådar. En sådan person i ett JV-bolag är oftast av naturliga skäl styrelseordförande i det kinesiska företaget vilket i praktiken  oftast inte kan beskrivas som något annat än ett kinesiskt övertagande.


Ett uppmärksammat fall, en av de största JV-tvisterna i Kina, ledde till slutet på det fleråriga JV-samarbetet mellan det franska mejeriföretaget Danone och det kinesiska dryck- och livsmedelföretaget Wahaha, som är ett av Kinas största. Företagets grundare, Zong Qinghou, är en av Kinas rikaste entreprenörer.  De båda företagen bildade sitt allra första JV år 1996. Zong blev också styrelseordförande för JV-bolaget. Sedan dess har antalet JV-bolag stigit till 39. Försäljningsintäkterna år 2006 var över 2 miljarder dollar. Danones aktieinnehav uppgick till 51% och var därmed majoritetsägare.

Någon gång under 2005 anklagades Wahaha av Danone för att i hemlighet ha bildat andra bolag som tillverkade och sålde produkter, som var nästintill identiska med de som såldes av JV-bolagen, i strid med gällande avtal mellan parterna. Detta utgjorde inte minst ett varumärkesintrång eftersom produkterna använde sig av samma eller i vart fall varumärken som kunde förväxlas med JV-bolagen. Danone och Wahaha nådde emellertid en överenskommelse och kunde, om än något förbittrade på varandra, fortsätta skriva på sin framgångssaga.

Samarbetet bestod dessvärre inte och krackelerade. Istället uppstod fler tvister som skulle komma att pågå fram till september 2009. År 2007 togs en av tvisterna till skiljeförfarande i Stockholm med Danone som käranden. Samtidigt pågick andra rättsliga förfaranden med Wahaha som kärande - Wahaha ville bland annat få en skiljedom på att Wahaha ägde varumärkesrätten till de omtvistade produkterna och inte något av JV-bolagen. Kanske var domslutet en en orsak till varför den kinesiska rättsskipningen i fallet ansågs vara nationalistisk - skiljenämnden fann nämligen att någon giltig övergång av varumärkesrätten från Wahaha till JV-bolaget aldrig hade skett utan tillhörde alltjämt Wahaha. 

Tvisterna var inte enbart av affärsmässig karaktär utan kom också att bli personliga, där olika personer med ledningspositioner på båda sidorna anklagade varandra för olika typer av avtalsöverträdelser. Zong Qinghou anklagades bland annat för att ha agerat i strid med JV-bolagens intressen för att gynna egna och nära anhörigas.
I september 2009 nådde parterna slutligen en förlikning där Wahaha förvärvade Danones aktieinnehav på 51% vilket innebar att hela JV-samarbetet upplöstes och Wahaha blev ensam vårdnadshavare av alla JV-barnen. Spekulationer säger att förvärvet gick för en halv miljard dollar.

Självfallet finns det exempel på lyckade JV-samarbeten, för visst finns det stora fördelar med att ha en kinesisk samarbetspartner med god kännedom samt erfarenhet av den lokala marknaden och som kan erbjuda relativt billig arbetskraft. Men jag vill med inlägget belysa de utmaningar och eventuella problem som en västerländsk investerare närmare bör undersöka innan något beslut fattas. Särskilt beträffande större företag där organisationen är hierarkisk och ägandeskapet är spritt. En sådan medvetenhet är enligt mig dessutom än mer angelägen i samarbeten mellan kinesiska och västerländska företag eftersom inte minst språk- och kulturförbistringar kan sätta käppar för hjulet - på den goda företagsandans bekostnad.

31 aug. 2014

I kinesiskt luftrum

DN publicerade får bara några dagar sedan en lista över de tio säkraste flygbolgen enligt ATRA:s årliga rapport. I år kneps första platsen av ett kinesiskt flygbolag och Air China kan därför med gott samvete numera marknadsföra sig som året säkraste flygbolag. Av dessa tio världens säkraste flygbolag återfinns även ett annat kinesiskt bolag - China Southern Airlines.

Sedan 2005 har Kina varit världens näst största flygmarknad sett till antalet passagerare. Föga förvånande. Det som är desto mindre känt är däremot det statligt ägda företaget AVIC ("Aviation Industry Corporation of China") inom flyg- och försvarsindustrin med över 400 000 anställda. AVIC tillverkar och levererar det mesta inom flygindustrin, allt från flygplansdörrar till mer komplicerade systemverktyg. Det sägs att AVIC är leverantör till de flesta kända flygbolag runtom i världen.

Kanske är detta också en del av upprinnelsen till The Shanghai International Aviation Court of Arbitration - världens första "skiljedomstol" (en slags skiljenämnd fast i domstolsformat ska man väl förstå det som). Skiljedomstolens tvisteområden är nischade till just tvister mellan aktörer i flygindustrin. Initiativtagare till skiljedomstolen är The International Air Transport Association, The China Air Transport Association och The Shanghai International Arbitration Center. Denna "skiljedomstol" är så pass ny att vi ännu inte vet något om hur den i praktiken opererar, dess förfarande, den juridiska tillämpningen, verkställigheten av dess skiljedomar länderna emellan och dylikt. Det ska bli spännande att med tiden få ta del av information som kan ge svar på dessa frågor. Däremot består expertgruppen av domstolschefen för en av Shanghais högre instanser, bolagsjurister från stora flygbolag som Lufthansa men också leverantörer som Boeing och Airbus.

24 aug. 2014

Suing for nothing is rarely good for anything

Ett förekommande problem för utländska företag som ingår avtal med kinesiska företag i Kina demonstreras av följande scenario. En tvist mellan det utländska företaget och det kinesiska företaget uppstår där det sistnämnda vägrar att erlägga betalning i enlighet med avtal. Tvisten tas upp av en domstol i det utländska företagets hemland eftersom avtalet mycket väl kan ha innehållit en forumklausul som säger att samtliga tvister ska avgöras av en domstol i det utländska företagets hemland eller helt enkelt ett utfall av en tillämpning av den internationella köplagen, CISG. Det utländska företagets käromål bifalles och den utländska domstolen förpliktar det kinesiska företaget att utge det yrkade beloppet till sin motpart. Allt borde vara frid och fröjd men vad är en dom värd om det kinesiska företaget inte kan eller vägrar betala, om det kinesiska företaget har alla sina tillgångar i Kina samt om domstolen i Kina vägrar erkänna den utländska domen och dess verkställighet. Många "om" men högst befogade sådana eftersom Kina i de flesta fall inte erkänner utländska domar vilket också innebär att den utländska aktören är totalt frånhänd möjligheter att kräva verkställighet av domen.

Kina har emellertid, i takt med landets modernisering, ingått bilaterala avtal med 27 olika länder. Att notera är emellertid att av dessa 27 länder är endast 3 av dessa länder västerländska marknadsekonomier av mer än marginell betydelse i den globala ekonomin - Frankrike, Italien och Spanien. Ryssland finns även med. Resterande 23 länder är Förenade Arabemiraten, Ukraina, Grekland, Cypern, Uzbekistan, Tadzjikistan, Vietnamn, Litauen, Marocko, Ungern, Bulgarien, Rumänien, Turkiet, Vitryssland, Egypten, Mongoliet, Polen, Tunisien, Kuba, Kirgizistan, Laos och Nordkorea. Länder som USA, Tyskland, Storbritannien, Japan, Sydkorea, Indien och Brasilien lyser därmed med sin frånvaro. Jag har hört att även Australien numera ingått ett bilateralt avtal med Kina om just erkännandet av utländska domar - en uppgift som jag ännu inte fått bekräftad.  Hur avtalen med respektive land är utformade och hur de har kommit till användning i praktiken saknar jag närmare insikt om, däremot innebär ju inte ingåendet av sådana avtal att Kina undantagslöst erkänner alla domar och dess verkställighet i ett land. I t.ex. avtalet med Italien återfinns en bestämmelse som reglerar undantagsfall där italienska domar varken erkänns i eller får verkställas av Kina. Vad gäller bevisbördan under själva processföringen inför den kinesiska domstolen ankommer det även på den utländska parten att bevisa och styrka att den kinesiska parten fått ett lämpligt bemötande av den utländska domstolen i form av likvärdig service såsom information om handläggningen vid den utländska domstolen.

Med något som förkortat kallas för REJA (Arrangement on Reciprocal Enforcement of Judgments in Civil and Commercial Matters with Hong Kong) kan sedan 2006 domar från domstolar i Hongkong, även verkställas i Kina. Att observera dock är att REJA endast är tillämplig på kommersiella förhållanden mellan näringsidkare. Privatpersoner och arbetstagare omfattas därför inte av REJA.

Vad gäller de bilaterala avtalen förutsätter samtliga att följande kriterier är uppfyllda:
- Domen har vunnit laga kraft.
- Att någon exklusiva forumregel enligt den utländska lagstiftningen inte är tillämplig på det enskilda fallet.
- Att inga rättegångsfel såsom bristande delgivning av stämning har begåtts, men också obehöriga ställföreträdare, bristande processbehörighet etc. ska beaktas.
- Litispendens, en latinsk term i juridiken som innebär att ett mål redan pågår om samma sak, föreligger inte.
- En verkställighet av den utländska domen hotar inte den nationella säkerheten, den kinesiska suveräniteten eller "public policy".

Det är emellertid inte helt omöjligt att en kinesisk domstol erkänner en dom från ett land som Kina inte har ingått något avtal med. Grunden för ett sådant erkännande är den i internationell rätt förekommande reciprocitetsprincipen som tyvärr ger mer godtycke än precision - men mer om reciprocitetsprincipens betydelse för verkställigheten av utländska domar i Kina en annan gång.

Tänk därför noga igenom dessa frågor innan ni sluter avtal med er kinesiska motpart. Genomarbeta varje moment för att säkerställa att ert lands rättsystem inte bara blir ett luftslott när saken väl gäller.

17 aug. 2014

I won't take the easy road

Ett av mina första jobb under min tid som student var på en så kallad representative office (RO) i Kina, landets motsvarighet till filialer. Medan en övertygande majoritet av alla utländska investerare i Kina har valt WFOE som företagsform, bedrivs ungefär en femtedel av de utländska verksamheterna genom ett RO. RO är underkastat ett särskilt regelverk och precis som en filial i Sverige är inte RO en egen juridisk person och kan på så vis inte anta juridiska rättigheter eller skyldigheter - istället antas dessa av det utländska företaget på hemmaplan.

Fördelar med ett RO är att inget startkapital i regel krävs vilket innebär att det är relativt billigt samtidigt som etableringen av ett RO sker fortare än ett WFOE, vilket har lett till att många mindre och medelstora utländska företag föredragit RO framför WFOE i syfte att testa den kinesiska marknaden samt etablera kontakter med potentiella leverantörer och kunder utan alltför stora "commitments". Att etablera ett RO är också mycket enklare än den komplicerade process som WFOE-bildandet innebär.

Men allt har sitt krux. RO får nämligen inte drivas i vinstsyfte, vilket förstås låter märkligt men här är lagtexten väldigt tydlig. Det finns emellertid en diffus hänvisning till internationella fördrag som tillåter undantagsfall men undantag från undantagen kan å andra sidan göras vid förbehållsklausuler gjorda av Kina. Den praktiska betydelsen av denna hänvisning torde därför vara mycket liten. Det finns däremot andra specialbestämmelser för t.ex. utländska advokatbyråer som etablerar ett RO, som i viss mån modifierar regeln om icke-vinst, något som jag kommer att återkomma till.

Vad får ett RO syssla med under arbetstid då? Nedan återges en bestämmelse i själva lagtexten och den lyder som följande:

"A representative office may engage in the activities related to the business of foreign enterprises as follows:

(1)market surveys, displays and campaigns related to the products or services of foreign enterprise;

and

(2)liaison activities connected with sales of the product of foreign enterprise, service providing, domestic procurement and investment. "

Syftet med RO återges därmed förträffligt av dess eget namn - ett RO ska enbart representera sitt utländska företag, inte generera några intäkter utöver detta. Jag antar att med "liaison activities connected with sales of the product" avses verksamheter som har en indirekt koppling till det utländska företagets försäljning, såsom marknadsföring, kampanjer etc. Men man får självfallet inte utfärda fakturor eftersom detta utgör en direkt koppling till försäljning. Eftersom ett RO inte är en juridisk person får i regel inte heller avtal ingås mellan ett RO och en utomstående.

Trots vinstförbudet, undgår inte RO beskattning. Beskattningsreglerna har dessutom hårdnat sedan 2011 - förmodligen ett utfall av att den kinesiska regeringen vill få bukt med de många utländska företag som använder sina RO i skatteplaneringarna. Vad gäller bemanningen är ett RO även underkastat bestämmelser som föga underlättar för anställningsförfarandet där det exempelvis finns en regel om att kinesiska medborgare inte får anställas direkt av ett RO utan istället måste anställas av, som jag förstår det, ett slags för ändamålet auktoriserat bemanningsföretag. Dessutom får inte RO hyra lokal utan ett antal kriterier uppfyllda. Lokalen måste sedan vara godkänd av de kinesiska myndigheterna.

Inlägget har förstås inte skrivits i avskräckande syfte. RO-institutet kan emellertid påminna oss om hur annorlunda företagandet i Kina oftast är, att mycket är nytt och att en entré på den kinesiska marknaden alltid bör föregås av noggranna överväganden och kompetent konsultation. RO återför därmed tankarna till en gammal visdom som ju är att en enkel början inte nödvändigtvis ger en lika enkel fortsättning.

11 aug. 2014

The wind that blew me back

Efter en härlig - och må jag själv säga, välförtjänt - semester är det numera dags för en uppdatering. Det glädjer mig att ni är en del som har frågat om blogginläggens  frånvaro och svaret är helt enkelt att tiden varit knapp det senaste halvåret. Jag jobbar heltid med juridiken och det finns nog få arbetsplatser där man arbetar med så mycket juridik som på min, vilket är på både gott och ont. Det är gott att lära sig men det är ont om tid med att skriva blogginlägg av adekvat innehåll.

Något skrivvärt från den sommartid som nyligen förflutit mot sitt slut är ett domslut (som förstås också kan vara den amerikanska motsvarigheten till svenska domstolars "beslut" som alltså inte är samma sak som en "dom") som USA:s Court of Appeal meddelade för knappt en månad sedan. Fallet rör ett ämne - som jag tycker är väldigt intressant rent affärsjuridiskt och, med sina förgreningar till en "elitpolitik" i relationen Kina-USA oftast retar upp till många infekterade debatter - nämligen kinesiska uppköp av amerikanska företag. Parterna? Käranden: Ralls Corporation ("Ralls"). Svaranden: Committee on Foreign Investment in the Unites States ("CFIUS"). 

Som ni säkert vet investerar Kina mer än gärna i Staterna, vilket för år 2013 resulterat i ett belopp uppgående till sammanlagt 14 miljarder dollar. Jag är ganska säker på att det numera är de privata, och inte de statliga, aktörerna i Kina som står för lejonparten av detta miljardbelopp. Amerikanska CFIUS ansvarar för att kontrollera och bevaka samtliga utländska uppköp av inhemska företag i syfte att undersöka eventuella konsekvenser för den nationella säkerheten i USA.

Fallets bakgrund är i korthet att det kinesiska företaget Ralls, ägt av kinesiska industrijätten Sany, år 2012 förvärvade ett antal vindkraftverk i Oregon, USA. Samma år utfärdade Obama-administrationen, undertecknad av Obama, en s. k. "order" om att Rally skulle sälja vindkraftverken eftersom de, troligen på grund av sin geografiska närhet till en viktig militär anläggning i USA, ansågs hota den nationella säkerheten i landet.

Ralls stämde den amerikanska staten och har nu vunnit framgång med sin talan. Huruvida Ralls talan vunnit bifall i sin helhet saknar jag kännedom om eftersom jag inte har läst den den 47-sidiga inlagan. Däremot slog domstolen fast att den amerikanska staten berövat Ralls konstitutionella rättigheter till egendom genom att Ralls dels inte erhållit information om det formella förfarandet samt dels genom att inte beredas tillgång till det underlag som Obama-administrationen grundade sitt beslut på. Ralls har även haft rätt att få möjlighet att lämna ett yttrande.

Domstolens beslut innebär visserligen inte att Obama-administrationens beslut undanröjs. Tvärtom är det föga sannolikt att beslutet kommer att ändras i sak. Däremot öppnar beslutet, som är det första i sitt slag, upp för att utländska företag får en förbättrad insyn i CFIUS:s process genom ökad transparens, informationsutbud samt möjligheter till yttrande.

Jag hoppas att ni haft det riktigt skönt under sommaren. Då är ni kanske desto mer peppade inför nästa inlägg som troligen kommer att handla om filialer i Kina. Några bekanta till mig är just nu involverade i etableringen av en sådan och självklart har det, tillsammans med mycket annat som rör Kina, inspirerat till ett blivande inlägg.

5 jan. 2014

Foreign Corrupt Practices Act

Ja, jag vet. Bloggen har inte uppdaterats på drygt en månad. Men ibland kommer det perioder då tiden helt enkelt inte räcker till. Efter detta inlägg ska jag dock besvara alla obesvarade mail som har trillat in sen sist. Men än är det i alla fall inte försent att önska alla er en riktigt god fortsättning på det nya året och hoppas att ni vill fortsätta följa mig i mina Kina-inlägg även i år!
Många som känner mig vet att jag inte bara är intresserad av en framtida karriär som till stora delar har med den kinesiska marknaden att göra utan även den amerikanska. Det här inlägget ska nämligen behandla hur amerikansk rätt tillämpas när inhemska (amerikanska) företag, främst multinationella sådana, bedriver verksamhet i Kina i form av antingen ett kinesiskt dotterbolag (WFOE) och joint venture. Ni har säkert hört talas om Foreign Corrupt Practices Act (FCPA). FCPA är en amerikansk lag på federal nivå från sjuttiotalet som söker förhindra att amerikanska företag mutar till sig affärer utomlands, särskilt avseende mutor till representanter för offentlig sektor. I takt med ökad globalisering, särskilt med länder som Kina och andra asiatiska länder där gåvor är naturligt förekommande och en integrerad del av att knyta affärskontakter, har amerikanska Department of Justice också fått erfara en dramatisk ökning av lagens tillämpning. 

Inte bara amerikanska inhemska företag och personer faller under lagens tillämpning utan även utländska fysiska såväl som juridiska personer. Men de två sistnämnda omfattas endast av lagen när de ägnar sig åt bestickning gentemot amerikanska enheter. En specialgrupp som omfattas av lagen är alla företag som har tillstånd att bedriva värdepappershandel inom det amerikanska territoriet. Sen har vi alla agenturer, förmedlingar, konsultföretag och andra företag som utför tjänster åt andra i ett mellanhandsled - alla dessa omfattas av samma bestämmelser som gäller för deras huvudmän.

Bestämmelsen i FCPA som tar sikte på inhemska amerikanska företag lyder, något förkortat av mig, som följande:

"It shall be unlawful for any domestic concern, other than an issuer which is subject to section 78dd-1 of this title, or for any officer, director, employee, or agent of such domestic concern or any stockholder thereof acting on behalf of such domestic concern, to make use of the mails or any means or instrumentality of interstate commerce corruptly in furtherance of an offer, payment, promise to pay, or authorization of the payment of any money, or offer, gift, promise to give, or authorization of the giving of anything of value to
(1) any foreign official for purposes of...
(2) any foreign political party or official thereof or any candidate for foreign political office for purposes of...
(3) any person, while knowing that all or a portion of such money or thing of value will be offered, given, or promised, directly or indirectly, to any foreign official, to any foreign political party or official thereof, or to any candidate for foreign political office, for purposes of...
in order to assist such domestic concern in obtaining or retaining business for or with, or directing business to, any person."

Lagen definierar även innebörden av "foreign official" och "knowing" i lagens mening:
"For purposes of this section:
(1) A) The term “foreign official” means any officer or employee of a foreign government or any department, agency, or instrumentality thereof, or of a public international organization, or any person acting in an official capacity for or on behalf of any such government or department, agency, or instrumentality, or for or on behalf of any such public international organization. 
(2) (A) A person’s state of mind is “knowing” with respect to conduct, a circumstance, or a result if  
(i) such person is aware that such person is engaging in such conduct, that such circumstance exists, or that such result is substantially certain to occur; or  
(ii) such person has a firm belief that such circumstance exists or that such result is substantially certain to occur.
(B) When knowledge of the existence of a particular circumstance is required for an offense, such knowledge is established if a person is aware of a high probability of the existence of such circumstance, unless the person actually believes that such circumstance does not exist."

För att knyta an till hur denna lag har tillämpats i samband med företagsverksamhet i Kina - Då tröskeln för "anything of value" är väldigt låg där bokstavligen talat allt med ett konkret värde, oavsett storlek, omfattas och begreppet "foreign officials" ges en väldigt vidsträckt innebörd, innebär detta att större amerikanska företag med verksamheter i Kina gör klokt  i att genomföra en FCPA-due diligence vid förvärv av kinesiska målbolag. En utmaning att tackla är också hur man slår sig fram på den kinesiska marknaden utan mutor. Straffen som utdelas av Department of Justice kan vara böter i miljontal och fängelse upp till fem år. För två år sedan fick det amerikanska energiteknikföretaget Maxwell Technologies betala åtta miljoner dollar i böter för att tjänstemän hos statliga kinesiska företag (SOE) erhållit mutor på omkring 2,5 miljoner dollar från Maxwell Technologies schweiziska dotterbolag via en mellanhandsagentur. Företaget  fick på så sätt förtur vid upphandlingar och mutorna genererade kontrakt som sedermera gav över femton miljoner dollar i intäkter. Fallet togs upp av U.S District Court for the District of Columbia. Ett annat fall hamnade hos U.S. District Court for the Eastern District of New York, där en managing director för Morgan Stanleys real estate investment och fund advisory-avdelning fick till ett investeringsupplägg till gagn för honom själv och en nära vän som arbetade på ett kinesiskt SOE, utövande betydliga inflytanden över fastighetsmarknaden i Shanghai.