En students vardag - bakom kulisserna

För inte så länge sedan var jag fortfarande student och blev häromdagen påmind om att det nu gått ett bra tag sedan jag själv tog studenten. Även om det är minst hundra gånger roligare att jobba så händer det ju att man ibland ser tillbaka om man vill tänka på något glädjefyllt och minnesvärt.

Som ni säkert känner till är disciplinen inom skola och utbildning i den kinesiska kulturen väldigt hög där den tog sin början redan  från föräldrarnas tidiga uppfostran. Efter gymnasiet i Kina så ställs man inför ett ultimatum: påbörja högre utbildning direkt efteråt eller en framtid på donken eller KFC (något förenklat...men ni förstår tankegången). När det gäller högre utbildning så talar vi om minst kandidat + master, på fem år, och inte något annat och helst på ett prestigefyllt universitet, som finns i storstäderna. Att  påbörja en kortare utbildning eller att läsa en fristående kurs finns inte riktigt på kartan, om än ens i medvetandet. Alla dessa drömmar, ambitioner och beslut ödeläggs under två dagar (förr tre dagar) om året. Pressen på gymnasieeleverna är svår för manga av oss svårt att bilda sig en uppfattning om då en andra chans egentligen inte existerar om man inte skulle få tillräckligt goda resultat men pressen rustar samtidigt upp eleverna inför den enorma konkurrensen på Kinas arbetsmarknad.

Under dessa två dagar, som varje år äger rum den sjunde och åttonde juni, hålls en högskoleexamination (inte samma sak som vårt svenska högskoleprov) eller 高考 (gaokao) som det heter på kinesiska. En kinesisk gymnasieelev måste inte bara ha utmärkta betyg för att komma in på ett prestigefyllt universitet utan denna högskoleexamination är obligatorisk för samtliga gymnasieelever, något som gör den kinesiska högskoleexaminationen till världens största. Över nio miljoner kinesiska elever runtom i landet skriver provet varje år. Examinationen omfattar alla tänkbara ämnen som den kinesiska gymnasieundervisningen lär ut såsom matematik, fysik, engelska, kinesiska och samhällsvetenskap. De två dagarna kräver stora pådrag av arbetskraft med inblandning av både myndigheter och volontärer - ambulanser finns på plats om studenter (eller föräldrar) skulle svimma av nervositet och/eller värmebölja, trafikpoliser finns för att dämpa trafikväsendet, företagen marknadsför och säljer "examinationsvänliga" produkter och så vidare.

Årets 高考 är dock lite speciellt. Efter nya antagna regler av regeringen i Peking har flera provinser nu infört ett nytt system där även elever som inte är inskrivna i den stad där man befinner sig, får examineras i den staden och ska därför inte behöva åka tillbaka till sin inskrivningsstad för att få examineras. I Kina är du inskriven (户口, "hu kou" som det heter på kinesiska) i en stad (oftast den där du är född eller där dina föräldrar är inskrivna). Alla dina rättigheter samt din tillgång till vård, omsorg, sociala förmåner med mera är strikt knutna till just den staden. Du åtnjuter i princip inga rättigheter i andra städer med andra ord. 户口 går inte heller att ändra hursomhelst och för Kinas över tvåhundra miljoner migrantarbetare som åker till storstäderna för att arbeta innebär detta förstås stora problem. En sådan regeländring är betydelsefull eftersom att gymnasieeleven ifråga inte behöver åka den långa vägen tillbaka till hembyn för att examineras utan från och med nu kan skriva provet med sina studiekamrater. Dessutom kan antagningspoängen oftast kan vara högre för gymnasieeleverna inskrivna på glesare och mindre orter än för "lokala studenter" i städer som Peking och Shanghai, vilket är en konsekvens av fördelningssystemet vid antagning. I slutet av förra året inföll en deadline uppsatt av regeringen i Peking där landets provinser skulle ha färdigställt en plan för hur inskrivningssystemet skulle göras mer flexibelt avseende högskoleexaminationen. De nya ändringarna har nu införts av över tjugo provinser och städer för närvarande. Perfektion ligger långt framme i förhållande till ändringarna men just kopplingen till högskoleexaminationen kan nog trigga igång diskussionen kring det kontroversiella hukou-systemet mer effektivt och få den mer mångfacetterad. Vad är bra och vad är mindre bra med detta system som ligger till grund för så stora delar av det kinesiska samhället?